Klurerier, hela tiden...

Att vara vilse, det är inte alltid så negativt. Just nu är det rätt skönt - för på något vis så öppnar det upp inför alla vägar. Är man vilse så har man ändå ingen tydlig riktning att följa, utan kan passa på att utforska en ny stig, ett nytt område, för vem vet, man kanske tack vare det hittar hem?

Jag är jättevilse just nu. Jag läser om många olika syner på livet, på tro, på gudar, på magi, på häxerier m.m. Och jag vet inte vad som hör hemma i min bok än. När jag börjar bilda mig en uppfattning så kommer det något nytt som slår ikull det och jag lär börja om, och visserligen så kommer det nog alltid att vara på det viset, då man aldrig blir fullärd och ständigt utvecklas.

Just nu snurrar det väldigt mycket begrepp i mitt huvud, och framför allt vad det är som faller in under de olika begreppen. På Instagram går jag ofta in och kikar under taggen #wicca, det finns mycket intressant och mycket... ointressant. Det som har slagit mig är att det finns många bilder med tex. kristaller eller tarotkort som är taggade med #wicca, och jag kan se sambandet någolunda, men ändå inte riktigt.

Jag skulle inte klassa Tarot under wicca. För tarot är en spådomsmetod, wicca är en "religion". Däremot så förstår jag ju att man som wiccan gärna pysslar med tarot, andra spådomar, örtmagi och liknande (jag gör ju själv det), men hör det verkligen ihop? 

Och hur är det med wicca vs. häxa? I min uppfattning så är de kombinerbara, men det ena behöver inte betyda det andra. 

Klurerier, hela tiden...

Sommarlov

Nu har mitt sommalov börjat. Vi hade terminsavslutning i Fredags, och sommarens lugn är redan över mig.
Att inte behöva fokusera på skolan varje dag är fruktansvärt skönt. Nu kan jag lägga all min fokus och energi på det jag känner är viktigt för just mig. Och viktigast av allt just nu är detta, vägen till Gudinnan, vägen till livet.
Jag känner en stark längtan efter att lära mig att leva med naturen, med månens växlingar, att känna detta i min kropp och hur det påverkar mig.
Jag lägger märke till mer och mer kring vad som händer runt mig, i mig och binder ihop det genom att se månens position just för tillfället, tiden på dygnet och naturen utanför.

Igår höll jag för tredje gången en enkel ritual, där jag öppnade mig för gudinnan, bad henne hjälpa mig att öppna ögonen och alla sinnen för att kunna se och förstå. Jag bad henne även om råd och guidning, att visa mig, att leda mig.
Det var en tyst ritual, jag tror inte jag sade ett enda ord högt, och endast några få inom mig. Däremot utförde jag ritualen med rörelser och känslor, bundna med vissa ord som jag målade i mitt sinne.

Just nu är detta det enda sätter jag 'kan' utföra en ritual på. Jag har svårt för att uttala ord högt, jag har svårt att känna kraften i det. Det känns nästan lite fånigt att tala högt. Vilket jag vet inte stämmer egentligen, och som jag jobbar med. Jag vet att den dagen jag känner att jag kan föra en ritual med högt uttalade ord, så kommer det vara så rätt. Jag VILL kunna göra det.

Underbara sommarlov, som tillägnas mitt sökande.