Mitt vinteraltare.

Med de torkade löven, ekollon och kastanjer kändes altaret lite... off, nu när snön och kylan har kommit ordentligt.
Alltså - dekorera om!
Jag vill inte riktigt dekorera om till Yule/Midvinter än, jag tror att det vill jag nog faktiskt inte göra fören samma dag, möjligen någon dag innan. Då vill jag beslysa (haha) solens återkomst/gudens födelse/slutet på vinterns längsta natt, genom att använda mig av solsymboler eller liknande.
Vilket inte riktigt passar sig nu, när det bara vrider sig mörkare. Jag tycker om att låta altaret spegla årstiden, och det jag ser ut genom fönstret som är precis bredvid.

Så då blev det så här, lite mörkt, lite skimrande, lite vitt.

/T

Samhain coming up...

Klippt från Wicca.nu. Som en minnesanteckning och grund för mitt filisoferande kring den här högtiden.

"Samhain (31 oktober - 1 november)

Samhain är den av de åtta årshögtiderna som brukar betraktas som det wiccanska nyåret. Den är en av de fyra ”större” högtider som har ett keltiskt ursprung, där de övriga tre är Imbolc, Beltane och Lughnasadh. Kelterna verkar också ha betraktat den som början på det mörka halvåret och därmed också början på själva året. I modern tid har Samhain levt kvar i form av Halloween, ”All Hallows Eve”, vilket i Sverige motsvaras av Alla helgons dag. Datumet för högtiden anges ibland som 31 oktober och ibland som 1 november, men de allra flesta brukar fira på kvällen den 31 oktober.

Samhain är den högtid som är mest tydligt fokuserad på döden. Inom Wicca är liv och död båda lika viktiga delar av tillvaron, där den ena inte skulle kunna existera utan den andra. För att nya saker ska kunna få liv och växa måste det gamla dö. Men eftersom döden endast är ett steg på vägen mot återfödelse finns det alltid ett litet ljus av nytt liv även i det djupaste mörker.

Detta är den högtid då Guden enligt wiccansk tradition anländer till dödsriket för vinterns vila, innan han återföds vid Yule. Man brukar säga att Guden dör tre gånger, vid Lughnasadh, Höstdagjämning och Samhain, som också kan kallas de tre skördehögtiderna. Man kan också se det som att han offras vid Lughnasadh, påbörjar sin resa till dödsriket vid Höstdagjämningen, och kommer fram vid Samhain. Gudinnan följer honom på vägen och är också den som till sist tar emot honom och lägger honom till vila.

Man brukar säga att slöjan mellan världarna är tunn nu, och Samhain betraktas som en gynnsam tid för kommunikation med de döda. Över huvud taget fokuserar Samhainritualen mycket på mörker och död, som ett viktigt komplement till årets ljusare sidor, och man brukar också i ritualen hedra och minnas dem som gått bort under året, eller de släktingar, närstående och vänner som inte längre lever.

När natten är som mörkast blir ljuset ännu mer betydelsefullt, och det här är en högtid då vi tänder eldar och ljus. Vi tänder ljus för att minnas de döda. En populär tradition är att göra lyktor av pumpor, en amerikansk sed som har sitt ursprung i England och Irland, där lyktorna ursprungligen tillverkades av exempelvis rovor."

gudomar

Vem är hon?

Har hon ett namn?

Är hon egen och fristående, eller är alla olika aspekter av henne?

Jag tänker på de som "valt" ut en gudinna ur en mytologi och ser henne som den gudinna de följer och att hon är en alldeles egen person, precis som alla andra gudomar.

Eller de som arbetar med olika gudinnor för olika ändamål och blandar fritt från alla mytologier, samt de som ser GUDINNAN som en stor själ, där alla våra kända gudinnor är delar av henne, olika aspekter.

Jag har tänkt mycket och länge kring detta. MASSOR faktiskt.

Och för mig, så tillhör jag den sista kategorin. 

Gudinnan är allt och alla, tillsammans med Guden. 

Nog för att jag sätter Gudinnan främst i min värld, så är hon inget utan Guden. Balansen, motpoler, allt behövs.

jag visste det redan egentligen, men nu är det ganska klart.

Altaret

Dagens (ena) fundering/tanke.

Vi har vårt altare hemma, mitt i vardagsrummet. Under de sista veckorna har det blivit lite "bortglömt" under all stress och sånt inför medeltidsveckan i Visby.

Men det känns inte fel för mig, för jag har insett att jag har ett annat altare - ett sommaraltare.
Vår balkong, där jag har planterat massor av blommor och örter. Det är där jag lägger min fokus för Gudinnan nu. I den växande kraften hos plantorna.
Jag hyllar, ber och tackar när jag vattnar, när jag plockar och äter de enstaka jordgubbar, när jag tar in örter eller när jag bara är ute och andas.
Det finns inget starkare än det växande livet, som till hösten kommer att vissna ner och göra plats för nytt nästa vår. Praktexemplet för livscykeln, årstiderna, och Gudinnan själv.

Jag har landat mer i min väg nu, jag börjar se åt vilket håll det går åt och vilka håll det inte går åt.

/Troll

Klurerier, hela tiden...

Att vara vilse, det är inte alltid så negativt. Just nu är det rätt skönt - för på något vis så öppnar det upp inför alla vägar. Är man vilse så har man ändå ingen tydlig riktning att följa, utan kan passa på att utforska en ny stig, ett nytt område, för vem vet, man kanske tack vare det hittar hem?

Jag är jättevilse just nu. Jag läser om många olika syner på livet, på tro, på gudar, på magi, på häxerier m.m. Och jag vet inte vad som hör hemma i min bok än. När jag börjar bilda mig en uppfattning så kommer det något nytt som slår ikull det och jag lär börja om, och visserligen så kommer det nog alltid att vara på det viset, då man aldrig blir fullärd och ständigt utvecklas.

Just nu snurrar det väldigt mycket begrepp i mitt huvud, och framför allt vad det är som faller in under de olika begreppen. På Instagram går jag ofta in och kikar under taggen #wicca, det finns mycket intressant och mycket... ointressant. Det som har slagit mig är att det finns många bilder med tex. kristaller eller tarotkort som är taggade med #wicca, och jag kan se sambandet någolunda, men ändå inte riktigt.

Jag skulle inte klassa Tarot under wicca. För tarot är en spådomsmetod, wicca är en "religion". Däremot så förstår jag ju att man som wiccan gärna pysslar med tarot, andra spådomar, örtmagi och liknande (jag gör ju själv det), men hör det verkligen ihop? 

Och hur är det med wicca vs. häxa? I min uppfattning så är de kombinerbara, men det ena behöver inte betyda det andra. 

Klurerier, hela tiden...

Sommarlov

Nu har mitt sommalov börjat. Vi hade terminsavslutning i Fredags, och sommarens lugn är redan över mig.
Att inte behöva fokusera på skolan varje dag är fruktansvärt skönt. Nu kan jag lägga all min fokus och energi på det jag känner är viktigt för just mig. Och viktigast av allt just nu är detta, vägen till Gudinnan, vägen till livet.
Jag känner en stark längtan efter att lära mig att leva med naturen, med månens växlingar, att känna detta i min kropp och hur det påverkar mig.
Jag lägger märke till mer och mer kring vad som händer runt mig, i mig och binder ihop det genom att se månens position just för tillfället, tiden på dygnet och naturen utanför.

Igår höll jag för tredje gången en enkel ritual, där jag öppnade mig för gudinnan, bad henne hjälpa mig att öppna ögonen och alla sinnen för att kunna se och förstå. Jag bad henne även om råd och guidning, att visa mig, att leda mig.
Det var en tyst ritual, jag tror inte jag sade ett enda ord högt, och endast några få inom mig. Däremot utförde jag ritualen med rörelser och känslor, bundna med vissa ord som jag målade i mitt sinne.

Just nu är detta det enda sätter jag 'kan' utföra en ritual på. Jag har svårt för att uttala ord högt, jag har svårt att känna kraften i det. Det känns nästan lite fånigt att tala högt. Vilket jag vet inte stämmer egentligen, och som jag jobbar med. Jag vet att den dagen jag känner att jag kan föra en ritual med högt uttalade ord, så kommer det vara så rätt. Jag VILL kunna göra det.

Underbara sommarlov, som tillägnas mitt sökande.

Belante

Jag vill inte gå till skolan idag. 

Av flera anledningar, bland annat så tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt just nu, vi gör nästan inget vettigt och jag blir alldeles rastlös av att spendera flera timmar med att göra... nästan ingenting. Vädret busar med mig och ger mig värk, visserligen finns det piller för det, men det påverkar ändå humöret.

Men mest av allt - idag vill jag inte gå till skolan för att det är Beltane.

Jag vill stanna hemma och läsa mer om det, städa fint i vårat hem, möblera om på "altaret", planera vad vi ska göra ikväll och så vidare.

Det är så viktigt för mig, och skolan kommer i vägen. Det är svårt det här.

Book of Shadows

Yeah. Det här med att skriva ner saker är en bra grej har jag hört, och något jag tycker om. Jag har funderat fram och tillbaka kring att ha  allt i EN bok.
Men hur tusan gör man det? Jag vill att min bok ska vara något vackert, estetiskt tilltalade, samtidigt som jag bara vill skriva ner saker.
Nu har jag anteckningar överallt - på datorn, på surfplattan, i telefonen, i sjuttioelva olika anteckningsblock och på fler ställen. För splittrat känns det som, jag vill samla allt så jag får någon ordning på det!

Men vad ska jag välja för sorts bok? Det är den klurigaste frågan hittills. Jag älskar vackra skrivböcker med hård pärm, gärna handgjorda och med stora fina sidor. Men där kommer ett litet problem.
Jag vill ju organisera och kategorisera!
Det blir jättesvårt i en bunden bok, visst, man kan ju göra sektioner i en bok, men tänk om de inte räcker? Tänk om en sektion behöver fler sidor än vad uppdelningen ger? Det är ju inget jag kan veta i förväg... Då kommer tanken om en ringpärm med lösa sidor, så man kan flytta runt på dem hur som helst. Men nejdåö så enkelt var det inte löst, för jag tycker att det blir så förbannat fult! Jag vill ju att min bok ska vara vacker!
Det är det här som har hindrat mig från att samla ihop och skriva ner allt jag vill.

Idag såg jag däremot något som kan vara lösningen. En liten pärm, som inte hade det ganska fula, typiska utseendet, utan som var mer lik en bunden bok. Jag tror jag ska ge mig på att hitta/göra en sådan pärm, och skära till mysigt papper i rätt storlek och bygga en Book of Shadows utav. Samt att ta en annan bok nu och börja skriva ner saker i,  i den ordningen som det kommer. Lite som en "planeringsbok". En skissbok för min "riktiga" b.o.s.
Så kan jag ju i alla fall få samla ihop det, utan att behöva bestämma slutgiltig design.

... Eller så skriver jag bara allt i den ordning det kommer och låter det vara så... virrigt värre. Men lite mer sömn på det här så ska det nog bli bra.

/Troll

little shrine

I väntan på att vi ska få upp hyllor (där vi har planerat att ställa upp ett fint shrine) så mojsade jag ihop ett på en bricka som nu står i bokhyllan brevid min dator, tillsammans med tavlor och sånt för att få ihop helheten.

Det här är väldigt snabbt ihopställt, för jag kände att jag inte orkade/kunde vänta längre, jag behövde en plats för detta. Imorgon eller någon annan dag ska jag planera lite mer för vad jag mer vill ha där.
Jag vill bland annat lägga dit något årstidanpassat, och något spiraligt. Funderar på om mina tarotkort ska få bo där bredvid också. (Jag fick dem av min sambo, när jag berättade att jag skulle spara pengar till en lek. De har spiraler <3)

Jag tänkte även ta några bättre foton imorgon i dagsljuset och berätta vad jag lagt upp och varför. Allt för att dokumentera och minnas mina tankar och känslor för framtida reflektioner. :)

Nu ska jag sova. Ozzy, vår svarta katt har placerat sig på min mage och spinner mysigt.

Internet

Jag är glad att jag lever i den tid jag gör nu, den tid då det är så enkelt att googla på saker.

Börjar jag fundera på något behöver jag bara skriva in det i sökfältet och en värld av svar och information uppenbarar sig. Och därefter är det lika enkelt att söka mig vidare, genom att klicka på något här, söka på det ordet jag ser där och så vidare.

Som alltid ligger det förstås även en fara i detta hav - vem har skrivit vad? Vad är "sant"? Är det fakta eller personliga åsikter? Vad är det som går att lita på helt enkelt?

Något annat jag har tänkt på är att man lätt kan "färgas" av andra människors sätt att tänka, vara och agera. Och framför allt hur deras syn på vårat stora ämne är - Samt att det kan vara väldigt lätt att "tappa bort" sig själv och sin egen resa, sitt eget sökande och bara luta sig mot andra.

Det kan vara både positivt och negativt, allt tror jag handlar om sunt förnuft, självkännedom och ett kritiskt men samtidigt nyfiket sinne.

Senaste tidens stora "ämne" har varit och är gudinnan Hecate. Jag tror jag har gått igenom minst 20 olika hemsidor och forumstrådar som handlar om henne - bara idag. Lite har jag snappat upp, mycket har jag läst/hört tidigare, en del har bara varit dravel men allt har handlat som det ämne jag klurar kring och sökandet har gett mig något.

För mig är det viktigt att hitta "information" kring det som rör allt detta, på internet, i böcker, i tidningar och så vidare, samtidigt som det är förbannat viktigt att kommunicera med Gudinnan och energierna själv. Och att samtala och lyssna på andra människor och deras tankar.

Allt för att se så mycket av världen som möjligt för att sedan kunna bygga en egen, stabil grund på den.

Intro

Intro - intro till bloggen, intro till mitt syfte med den.

Jag behöver en lätthanterlig dagbok/anteckningsbok för den här delen av mitt liv, the Witchery part.
Jovisst, häxeriet sträcker sig över alla delar av mitt liv, men jag vill ha en egen plats tillägnad bara detta.
Anledningen till att det blir en blogg och inte en personlig dagbok är för att jag vill kunna dela mina upplevelser, erfarenheter och dylikt med andra intresserade, de som vill göra mig sällskap i min påbörjade resa.
Att det inte blir en egen kategori i min vanliga blogg beror på att jag inte vill kasta detta i ansiktet på alla människor jag känner, jag vill att de som läser ska vilja läsa, av sitt eget val.

Så, vad menar jag med mitt häxeri? Hur går mina tankar? Vad är poängen?

För det första - som barn var Naturen min värld. Jorden, Skogen, stenarna, luften, varelserna och magin.
Det var lika självklart för mig att magi existerar, precis som luften. Inget vi ser, men vi märker, känner och påverkas. Jag kände Moder Jord.
 Myter och legender var något jag brann för, allt jag kunde lära mig i ämnet slukade jag. Samma sak med magi och magiska saker, så som kristaller, stenar och runor. En mycket spirituell kvinna i min närhet gav mig böcker och visade mig saker.

I början av tonåren fick jag för mig att jag var kristen, alla energier jag kände omvandlade min hjärna till den kristna gudens kraft. Jag levde kvar med passionen för "övernaturlighet" men tolkade det som att allt kom från gud.

För ca två år sedan var det som om någon slog mig i huvudet så jag vaknade upp igen. Inte tusan var jag kristen! Jag hade bara lagt ett lager "kristendom" över min tro, och försökt få allt att kunna förklaras med kristendomen. (Just precis nu, när jag skriver det här, så inser jag att jag helt enkelt försökte göra om Min Tro till något kristet - för jag hade fått för mig att kristendomen var rätt. Troligen på grund av att det var den religion som människorna runtomkring mig hade. Eller så var de inte troende alls. Jag visste att jag var troende, alltså "måste" jag vara kristen... går det att förstå?)

Nu är jag tillbaka i min bardoms underbara värld. Där allting ÄR. Det finns inget jag "tror på" (som i uttrycket "jag tror på gud") utan jag VET att det är så. Det känns genom hela min kropp, hela min själ.
Energierna, de inneboende krafterna i allt som existerar, alltings betydelse, alltings del i det stora.

Gudinnan.
Henne lär jag mig att leva med nu. Hon har alltid visat vägen för mig, det är jag övertygad om, och nu är det min tur att uppmärksamma det och leva efter henne, efter månen, efter naturen, efter årstiderna, efter... livet.
Det är så enkelt, att se den stora helheten som skapas genom detaljerna som i sig skapas av helheten.

Naturen är mitt tempel, min gudinna, min moder, mitt hem. För att det hör ihop. ALLT hör ihop.

Nu börjar jag babbla kring saker jag inte riktigt (än) kan sätta ord på, så jag sätter punkt för den biten.

Nu vill jag lära mig. Lära mig mer, jag är kunskapstörstande, på allt!
Jag lär mig kring Gudinnan och Guden, jag lär mig kring livshjulet, jag lär mig kring ritualer, jag lär mig kring magin, jag lär mig kring energier, jag lär mig kring örter, jag lär mig kring naturen och framför allt - jag lär mig och Mig själv och Livet. Jag lär känna mitt hem.

Och det här är början på min nedtecknade resa. /Trollis